Brudfjället
En beskrivning av min hembygd Högsbyn i Tisselskogs Socken i Bengtsfors kommun. Sidan är under uppbyggnad, och ingalunda komplett.
Källförteckning: Boken om Tisselskogs Socken
Gods och Gårdar
Lars N. Hesselgrens akademiska avhandling om Dalsland från 1718
Gamla kartor och dokument från Laga Skiften
Avskrifter ur böcker och gamla dokument är skrivna med kursiv stil.
Om läsaren ser sakfel, eller har kompletterande uppgifter, tas de tacksamt emot.
Hälsningar
Kenneth Martinsson
kenneth@brudfjallet.se
Tisselskog
Tisselskog är en bygd på vilken det slösats mycken skönhet. För de många resenärerna på Dalslands kanal har väl Tisselskog i de flesta fall blivit synonymt med den natur som är förhärskande runt den underbart vackra sjön Råvarpen. En natur som är så storståtlig och livfull och i besittning av en så oförliknelig friskhet, att motstycke därtill knappast finnes att beskåda ens på någon annan plats på denna även i övrigt så natursköna kanalresa. Vid Åklångens sammanträngning i norr kommer man in i Tisselskog ungefär vid Buterud, där en sluss möjliggör kanalbåtens färd in i Råvarpen. Stolta reser sig här strändernas skifferklippor med en ständigt varierande kupering, och man får också skåda en ypperlig växtlighet och härlig lummighet. Vid norra delen av Råvarpen finnes en mindre slätt, en välodlad och vacker jordbruksbygd mellan högresta bergmassiv. ( Ur Svenska gods och gårdar från 1945)
Tisselskog, som är omnämnd redan på 1300-talet, hör till Wedbo härad. Ordet Thislinge, torde ursprungligen vara fornsvenska för thisla av det fornnordiska tisl, tistelstång, som ofta användes som namn på vattendrag. Ordet thislae, innehåller troligen ordet tistel som ofta användes som namn på vattendrag. Ordet thislae skulle i så fall innehålla ordet tistel, med syftning på taggiga och besvärliga stränder eller terrängavsnitt.
Kanske har älven Tisslan, som förr var mycket slingrig och meandrande, fått namn efter sin taggighet?
Den tidigaste kända beskrivningen av Tisselskog skrevs av Adolf Mörner, som var landshövding 1751-1756. Han reste mycket runt i bygderna och skrev ned sina upplevelser från dessa resor.
"Tisselskogs Sockn ligger i öster från Steneby mellan berg och siön Råvarp och ett sund av Långeströmmen som skiljer socknen åt, derest de hafva någon förtienst av flåttning med timber genom Sunden och Råvarp till Lundeströmmen. Jordmånen är största delen sand och vid en gård lerjord. The hemman som ligga tätt under bergen, äro mindre fruktbärande för sågs skull. Utsädet här i socknen är drygare på somliga gårdar än i Steneby. Åkren brukas över alt lika i hela Pastoratet. Här är ett Qvarnberg som fierdingshemmanet Buterud äger liten del uti. Här hugges lite sågtimmer av tall och gran. Kohl och kolved säljes till Upperuds bruk samt kreatur och fläsk till utskyldernas betalande. I denna Sockn finnes det så kallade Brudefiellet.
Brudfjället
Vägen över Brudfjället från Upperud och till Tisselskog var tidigare en rid- och gångväg. På en gammal ekonomisk karta från innan Laga skifte, slutar vägen halvvägs till Håverud. Ungefär vid nuvarande Kopparskogen.
Brudfjällsvägen är en gammal förbindelseväg utmed Dalslands kanals sjösystem. Sjöarna nyttjades i äldre tider som kommunikationsleder sommar som vinter. Förbi forsar och strida vattendrag gick edsvägar (ed=landtunga mellan två farbara vatten) mellan de olika sjöarna och förbi de svåraste hindren. Det var nog sällan farbar is förbi strömmen i Buterud på grund av den stora genomströmningen av vatten, så Brudfjällsvägen var troligen en edsväg för att passera vattenfallen i Håverud och Buterud. Redan på 1600-talet lär det ha funnits en tullbelagd bro i Köpmannebro. Nästa korsningspunkt uppströms i Upperudsälven var i Upperud, där ett järnbruk anlades på 1600-talet. Den tredje överfarten var vid Långbron, där en träbro uppfördes på 1700-talet. På 1830-talet ersattes den av den stenvalvsbro som finns kvar idag.
I en handling från 1654, kan man läsa att det kostade ett halvt öre för häst och man att korsa Råvarpen vid Tisselskog.
Hur Brudfjället fått sitt namn kan man inte veta säkert. Det finns flera olika sägner som är mycket lika varandra. Den äldsta sägnen är från 1750-talet: "I denna Sockn finnes ock det så kallade Brudfjället, därest fordomdags tvenne Brudskaror skola kommit till mötes, då en svart hund kommit ut ur berget mellan de bägge Brudskarorne och en Brud av hvardera sidan, hvilka skola tagit varandra till äckta och blivit vigde i Tisselskog. Huruvida detta kan vara någon sanning lämnas därhän; dock finnes på fjället många båhl(stenrösen) och minnesmärken.
Fornminnesforskaren Richard Dybeck reste genom Dalsland år 1840 och skrev då följande om Brudfjället: I forna tider färdades över detta fjäll en brudskara. En hop män- alla vanskapliga- rusade fram ur skogen och ville röva bruden, samt slå ihjälslå brudgummen. Det blev då ett argt slagsmål. Slutligen återstodo blott några af hvarje följe hvilka gjorde fred och kastade varp över de döda.
Den nuvarande vägen byggdes under åren 1833-1838 av Upperuds Bruksbolag. Vägen som är ca 12 kilometer lång, var ett nödhjälpsarbete för ortens folk. Den stora vägbyggaren under denna tid var baron Reverony S:t Cyr på Upperud. Han beslutade att eftersom en svår hungersnöd hade hemsökt Dalsland och hundratals hushåll var nära att svälta ihjäl sedan de tillgripit den sista utvägen, nämligen den att blanda ut mjölet med bark, att bygga en väg. Folk fick arbete genom att lägga om vägen över Brudfjället och istället för pengar fick de råg och korn i ersättning. Tack vare detta vägbygge avhjälptes den värsta nöden för dessa uthungrade människor. I synnerhet från fjällbygden.
Det var bönderna i Tisselskog som delade upp skötseln av Brudfjällsvägen. Detta enligt en mycket gammal lag. Det var häradet, i detta fall Wedbo Härad, som "dömde" vägen och det var de olika markägarna som fick sköta och underhålla den.
Genom en lag från 1891 bestämdes att häradet skulle utgöra vägdistrikt och också ansvara för väghållningen, men på landsbygden var det fortfarande de olika fastigheterna som stod för vägunderhållet. Underhållet fördelades efter gårdens taxeringsvärde. De olika områdena utmärktes av vägstenar där väglottens nummer angavs, och även hur lång sträcka som skulle skötas.
Snöplogningen sköttes av särskilda ploglag. Ploglagen fick ersättning från Vägkassan. Det vanligaste var att man plogade med en träplog förspänd med hästar. På 1940-talet ersattes träplogen med en järnplog- en s.k Dalslandsplog- som krävde minst fyra hästar. På senare tid drogs den efter en lastbil. Plogen stod stationerad i Högsbyn vid västra järnvägsövergången.
Brudfjällsvägen var fram till i slutet på 1970-talet extremt kurvig och backig, trots att vägen var livligt trafikerad av tung trafik på väg och från industrierna i norra Dalsland. På flera sträckor gick vägen direkt på berget. I slutet av 1970-talet förbättrades vägen genom breddning och rätning. Men vägen är även idag känd för sina backar och kurvor, och är en mycket omtyckt och känd motorcykelväg.
Tisselskogs kyrka
Nuvarande kyrobyggnad antas vara den tredje i Tisselskog och är liksom sina företrädare byggd i trä. Den första kyrkan uppfördes troligen under medeltiden och låg cirka en kilometer söderut mot sjön. På en karta över Laga skifte som genomfördes i Högsbyn 1833, benämns några åkrar för Kyrkogärdet och Kyrkohagen. På skiftet som kallas Kyrkohagen finns också tre stenkummelsymboler. I en gammal handling i göteborgs landsarkiv kan man läsa " År 1724 d. 22 maji togs den gamla bofälliga (fallfärdiga)Tisselskogs kyrkia neder i grund och aff nyo uppbyggdes och den 22 juni samma år var kyrkian uppbyggd och synadt och d. 28 augusti invigd".
Enligt en akademisk avhandling om Dalsland som är skriven, och som också muntligen hölls av Lars N. Hasselgren i Större Gustavianska Hörsalen i Uppsala 8 December 1718, låg Högsbynäs i Tisselskogs Socken, förr ett herresäte, nu en bondgård, mellan vilken och kyrkan funnits en stenlagd väg som delvis ännu är synlig. Alla dessa herresäten( liksom även andra utmärkt väl uppodlade egendomar, såväl upplåtna till officerare som och tillhörande andra) vilka hava förmånen av en utomordentlig utsikt, vare sig de är belägna vid sjöar eller på högre liggande och natursköna platser, prydas mestadels av vackra byggnader och av parker fyllda av mångfaldiga trädslag.
Var denna stenlagda väg gått är nu ovisst, men eftersom det inte är klart var varken gården eller kyrkan låg vid den tiden är det troligt att vägen gick från gården till den tidigare kyrkan.
När Lennart Johansson plöjde ett av fälten på Nygård, kom han i ett stråk med sten, bred som en gammal väg, som gick från nuvarande Nygårds mangårdsbyggnad och rakt österut några hundra meter. Det faller sig troligt att detta är resterna av den stenväg mellan gården och kyrkan som bara delvis var synlig för Nils N. Hasselgren år 1718.
På Laga Skifteskartan från 1833 syns också tre ringar som ser ut som stensättningar. Dessa ligger på det som tidigare kallades för Kyrkohagen. Ur ortnamnsarkivet i Uppsala, kan man under Högsbyn läsa att det på Brurefjellet finns 17 kummel och vid gården 3 liknande. Där står också om gården att en stenlagd plan har funnits med en låg mur på båda sidor. Hällristningar finns på 4 ställen vid hemmanet, särskilt på en bergudde i sjön Råvarp och även framme vid gården.
Dopfunten i täljsten är troligen från 1200-talet och följde i så fall med från den gamla kyrkan.
Det finns ett mangelbräde från 1775, där en kyrka är utskuren i träet. Brädet är från Tisselskog, så det är troligt att figuren föresställer Tisselskogs kyrka. Den var i så fall en liten timmerkyrka med romanska fönsteromfattningar och ett torn i väster. Man kan se att timmerresningen ligger öppen och man kan läsa i gamla räkenskaper att kyrkan varit tjärad.(tierubrådda)
Planerna på en ny och större kyrka börjde ta form redan på 1850-talet. Under 1860-talet kan man läsa om byggnadsplanerna i flera sockenstämmoprotokoll, och år 1867 upptogs genom uttaxering 158 Rdr., och tre kyrkooffer för byggets igångsättning.
1870 hade man bestämt sig för att bygga en stenkyrka. Varje hemman körde under vintern fram, och lade upp på kyrkogården, en kista med mursten. Kistan skulle vara 6 fot lång, 4 fot bred och 4 fot hög (1,8 x1,2 x 1,2 meter).
Den 14 januari 1877 blev det bestämt att bygget skulle sätta igång. Året innan hade en Nådig Förordning signerats, som uttryckligen förbjöd att nya träkyrkor fick byggas.
Beslutet från 1870 om byggandet av en stenkyrka gällde tydligen inte längre, för det beslutades i all hast om att "reparera" den gamla träkyrkan istället. Det gick till så att man byggde en ny kyrka i stolpkonstrution utanpå den gamla timmerkyrkan, där gudstjänster ändå kunde hållas under "reparationen". När stommen var klar revs den gamla timmerkyrkan och bars ut.
Denna sak kom snart till myndigheternas kännedom, och vid en visitation 1878 påpekades att detta bygge skett utan "Vårt Nådiga tillstånd", men att kyrkan blivit både ljus och fin och eftersom det var för sent att rätta till misstaget, fick saken bero. Men det blev i alla fall en erinran. De för kyrkbygget framkörda stenkistorna, fick istället bilda den stenmur som omgärdar kyrkogården.
Kyrkan från nordost. Stommen, Nilsbyn och Högsbyn i bakgrunden. kort från 1915.
Högsbyn
Högsbynäs sett från Rökull i norr
Högsbyn ligger vid Brudfjällsvägens norra ände. När man kommer söderifrån och fram till offerrösena i Bräckan, har man en vacker utsikt över Råvarpen och Högsbyn. Vägen slingrar sig nedför i tvära svängar tätt förbi bostället Bräckan.
Men innan man når själva byn skall man klara av den branta backen vid Lidfors, eller Hildfors, som det gamla namnet var innan forsen försvann under järnvägen. Den branta backen är idag allmänt kallad Hagebacken, efter gården Hagen.
Högsbyn efter Hagebacken ca år 1900
Högsbyn, troligen av det gamla mansnamnet Hög, är en av byarna i Tisselskogs socken. Byn har haft olika namn genom åren: Högxbyen 1541, Höxbyen 1546, Högsbyn 1825. En annan förklaring till namnet kan vara att det betyder "byn med högar", med tanke på de många rösen som finns inom byns gränser.
Till Högsbyn hörde tolv, en viss tid fjorton, stycken avsöndringar, eller torp som det senare kallas; Bräckan, Borrebacken, Drågen(Plåtslagarviken), Kopparskogen, Kopparkasen, Högstorp( oklart var det låg), Maden(soldattorp), Minnet, Näset, Sandbacken, Stuthögen, Svartevik, Trakten och Udden.
Att Högsbyn är en mycket gammal bygd vittnar bland annat de många hällristningarna om. De flesta av dessa är belägna på Runarudden vid Råvarpens strand.
På Högsbynäset lär de ha legat ett herresäte. Man kan tro att gården låg på det skifte som kallas "tolftedel", men den kan också ha legat något längre norrut. ( Se stycket om de tre stenkummlarna nedan)
Brurefjellet finns 17 kummel och vid gården 3 liknande. Där står också om gården att en stenlagd plan har funnits med en låg mur på båda sidor. Hällristningar finns på 4 ställen vid hemmanet, särskilt på en bergudde i sjön Råvarp och även framme vid gården .
En annan väg som ledde till den nuvarande kyrkan var vägen från Sundet. När folket på andra sidan Råvarp skulle till kyrkan, tog många färjan över Sundet nedanför Huken. Vägen gick sedan över Sandviken och över Tisslan vid Högsbygården och upp genom ängarna bakom gården Gärdet, och vidare till kyrkan.
De människor som bodde i Buterud och Glyckshult, använde troligen vägen över Brudfjället för att ta sig till kyrkan. Strax innan de kom fram till det första stenröset svängde de av norrut. Denna väg kallas än i dag ibland för kyrkovägen, och i bygränsen mellan Högsbyn och Nilsbyn finns ett ställe som fortfarande kallas "körkegrinna". I en tall kan man se rester av ett gammalt grindgångjärn.
På kartan 1792 års karta kan också se att det fanns en kvarn i Tisslans fall vid dess utlopp i Råvarp. På kartan finns inritat två vattenrännor. En går till kvarnen, och den andra gick troligen till den stickhyvel som fanns uppsatt där.
Kvarnen var troligen en skvaltkvarn, av en typ som fanns i de flesta av byarna i Tisselskog. En skaltkvarn är en mindre kvarn för malning av säd mellan två kvarnstenar. Rester av kallmuren och några kvarnstenshalvor syns fortfarande.
Exempel på en skvaltkvarn
Skvaltkvarnen drevs av vatten som leddes genom en ränna till skovelhjulet. Skovelhjulet var horisontellt placerat, med en vertikal axel som gick upp och igenom två liggande kvarnstenar, varav den övre var rörlig och snurrade med axeln.
Uppströms från Högsbyn lär det ha funnits tre eller fyra ytterligare kvarnar i Stommen och Liden. Även Huken hade en kvarn i bäcken som går från Huketjärnet till Råvarp. Kvarnen låg invid gränsen till Högsbyn. Kvarnstensrester syns fortfarande.
DVVJ
Tanken på att bygga en järnväg genom Dalsland väcktes redan på 1870-talet. År 1914 erhölls koncession för att bygga DVVJ. Bergslagernas Järnväg(BJ) ägde 30% av aktierna. Bolaget förband sig att trafikera banan i trettio år.
Men arbetet lades ned, eftersom den svåra terrängen tillsammans med allmänt dåliga tider gjort att pengarna tagit slut. Men det var av stor vikt att bygget kom igång igen och det fanns ett stort intresse för det. T.ex. skrev Tisselskogs kommunalmän på ett lån på 25000 kr för aktier i järnvägen.
Arbetet kom igång på allvar igen 1922. Sommaren 1925 var mycket het, så arbetet utfördes istället på nätterna. År 1927 öppnades banan för trafik mellan Mellerud och Bengtsfors. Denna sträcka blev dock aldrig lönsam, så DVVJ gick i konkurs 1936. Bolaget övertogs av Bergslagernas Järnväg AB. Banan förstatligades år 1948.
Jorddelningsreformer
Storskifte var en jorddelningsreform som syftade till att upplösa de gamla byarnas ägoblandning. Reformen inleddes av riksdagen i Lantmäteristadgan 1749, och senare i Lantmäteriförordningen 1757.
Storskifte kom i realiteten endast att medföra en omskiftning av åker och äng till färre och större tegar. Målet från år 1762 om högst fyra skiften i åker och lika många i äng per gård, nåddes inte alltid.
På en karta från 1792 över Högsbyn, kan man se att den gamla bebyggelsen var samlade i tre större grupper. En grupp av hus låg i det nuvarande björkhaget norr om Hällristningscafe't, en annan framme i byn ( nuvarande Framgården) och en klunga vid nuvarande Gärdet. Vägen österut mot Brudfjället hade samma sträckning som idag, och man kan se att det fanns en kavelbro i svackan efter nuvarande Hagen.
I slutet av 1700-talet och början på 1800-talet började enskifte införas i Sverige. Syftet var att sammanföra varje gårds jordegendomar till en enda enhet. Man kan säga att enskifte var en vidareutveckling av storskiftet. Eftersom regeln var att en bondgård skulle finnas på varje skifte, innebar detta att de gamla byarna blev uppsplittrade. Byggnaderna utflyttades, och i många fall fick bönderna bygga nya gårdar inom den nya skiftesgränsen.
Produktiviteten och lönsamheten ökade på bekostnad av den gamla bygemenskapen. Man började nu också att odla foderväxter, och de gamla odlingssystemen försvann. Det innebar också en stor förändring av landskapsbilden genom nytt vägnät och uppodling av ängs och betesmark. Det var också nu som man började att täckdika åkrarna.
Storskifte 1805
År 1805 gjordes storskifte i Högsbyn.
Den 2 september företogs storskifte, där utmarken och utängarna till kronoskattehemmanet Högsbyn uti Elfsborgs Län på Dalsland i Wedbo Härad och Tisselskog Socken. Skiftet förrättades av lantmätare Peter Dalin, biträdd av lantmätare Erland Rosell och eleven LD Carnell.
År 1805 den 2 september, företog sig undertecknad lantmätare
Att med anledning av erhållet höggunstligt förordnande, avmäta och i storskifte fördela utmarken och utängarna till Kronoskattehemmanet Högsbyn i Elvsborgs Län på Dalsland i Wedbo Härad och Tisselskog Socken, hvarvid uppå därom lagligen kungjord termin, sig inställde följande jordägare; Olof Olofsson, Sven Andersson, Anders Pärson, Nils Hallfvardsson, Anders Larsson och Lars Pärson samt Anders Olof Nils och Lars Larsöner. Hvarefter upplästes såväl det till denna förrättning anhållna förordnande, som Kongl Lantmäteriets Direktionsbefallning till vice? Lantmätaren Erland Rosell att biträda undertecknad i ämbetet samt antagningsbrevet för eleven LD Carnell hvarefter förrättningen företogs, och gjordes början med Rågången uppgående mot Hemmanet Nilsbyn vid No 1. Ett femstena röse på det ställe hvarest Högsbyns och Nilsbyns inägor mötas, härifrån i rät linie till No2 äfven ett femstena rös på en bergskulle. Häremellan är vid No3 och 4 behörige visare stenar amskolade?
Från No2 går skilnaden rät fram till No5, Svarteviken kallad, af sjön Djup, hvarest hemmanet Djupslunds ägor möta, som mot denna utmark vidare angränsas till No6. Ett femstenaröse härifrån till No7. Äfven ett femstena rös vid wägen som går från Högsbyns Soldatstom till Djupslund, och nära öfre östra viken af sjön Flat, hvarefter angränsandet mot detta hemman slutar.
Rågången mot hemmanet Ankölsrud tager sin början vid No8. En omskolad visare sten vid södra viken av sjön Flat, härifrån till N09. Äfven en omskolad visare sten vid östra landet av Glyggsjön, hvarefter angränsandet mot detta hemman slutar. Sedermera uppgicks Råskillnaden mot hemmanet Glygghult, som börjar vid No10. En omskolad visare sten vid västra landet av sistnämnda sjö, därifrån till No11.
Också en omskolad visare sten vid sjön Råvarp, 300 aln från den så kallade Buteruds Forssen, hvarest denna rågång slutar.Den 13 och 14 dito sammätningen med var fullbordad, så sammankallade samtlige delägarne, tillika med soldaten Anders Grönström och skräddaren Peter Erikson i Norra Fjäll, i ändamål att förrätta behörig taxering, hvarvid afgordes att då bästa skogen och marken uppskattades till ett värde af 6 grader?, skall den sämre därmed anses till ???, och sämsta delen endast till ¼ grad på tunnlandet, att efter skogen och markens naturliga art och beskaffenhet, samt jordägarnes egen uppgift och öfverenskommelser som med vederbörande underskrifter stadfästades. Enligt ägarnes öfverenskommelser kommer denna utmark att 3:ne skiftenfördelas, då Haget därvid att som ett skifte kommer att anses.
I grund härav kommer följande uträkning att företagas.
Wästra skiftet Lit. A
Trättareparken Lit. B
Storskogen Lit. C
Norra och södra Slottevikane under Lit. E
Förestående delning blev den 30 september, 1,2,och 3 October p marken utstakad, och dels linierna med nödige råstenar försedda, hvarvid afslutades följande att Olof Olofsson, Sven Andersson och Anders Pärson tillsammans ägare af 1#, bekommer lotten litC i Haget, och södra delen i Slottevikane under lit BC, samt lotten lit. C i Storskogen och lit. B i västra skogen.
Nils Halfvardsson, Anders Larsson och Lars Larsson lotten lit. B i Storskogen, lit. A i västra skogen samt lotten lit. A i Haget samt torpet Udden under lit. F och Kopparskogen under lit G. Anders, Olof, Nils och Lars Larsöner bekommer lotten lit. A i Storskogen, litC i västra och litB i Haget, samt norra Slottevikane under litAB.
I Haget är jämkat emellan lotterna A,B efter linien lioknad No 12,13 samt 14 och 15 emellan lotterna B och C.
Alla nödiga vägar skall för en hvar vara fri och öppne.
Under uppläsande af 81§ af 1783 års Kongl. Landtmäteriförordning samt 8§ af Kongl. Reso? På allmogens besvär af den 21 Juli 1793 vart detta göromål afslutade.
År och dagar som föreskrivet stå
På ämbetets vägnar
Peter Dalin
Under mätningen hafva Högsbyns jordägare påstådt det den så kallade Bockön måtte såsom en tillhörighet till deras hemman på kartan afsätas, hvilket skett, och finnes denna ö liknad med Lit H och innehåller 9 tunl 15 k, hvarvid jordegare af hemmanet Borgan sig inställde, med tillkännagivande att Bockön alltid lydt under detta hemman, samt varit av Borgans ägare begagnad, både till skog och mark, och om Högsbyns egare någon gång tillgripit skogen, har det skett högst olofligt, och utan Borgans ägares tillstånd.
Att ofvan nämnda ö wärkeligen lyder under Borgan, vilja detta hemmans ägare framdela både med dokument vittnen fullkommeligen styrka, och företer nu en förbudsdom som på samma ö är hållet.
Borgans ägare förmoda och att naturliga belägenheter fullkommeligt vittnar om rättvisan av deras svarstående, emedan en djup och betydlig sjö afskiljer Bockön från alla Högsbyns land, och det lilla vattendrag som emellan ön och Borgelandet befinnes, är af så ringa betydenhet, att i torrår kreaturen kunna vada till ön.
I grund hvaraf Borgans jordägare säkert förmoda att mera nämnda ö i fordna tider varit en från Borgelandet utskutande udde.
Högsbyns jordägare anmäla häremot, att, de wärkeligen i fordna tider begagnat ön, och tro sig kunna med skäl styrka äganderätten till den samma.
Utsupra
På ämbetets vägnar
Peter Dalin
År 1806 den 26 juni infant sig undertecknad Landtmätare uti hemmanet Högsbyn, för att på ägarnas begäran mäta och jämka dem emellan det förlidna året wärkstälte Storskifte öfver detta hemman utmärkt, och blev följande förenadt.
Nils Halfvardsson, Anders Larsson och Lars Pehrson, tillsammans ägare av 1/3 dels mantal, bekommer norra lotten i båda skogsskiftena, och den medlere i Haget, med jämkn lit G.
Anders, Olof Nils och Lars Larsöner äfven ägare av 1/3 del bekommer södra lotten i bägge skogskiftena samt jämkningarna under Lit A och B i norra lotten i Haget.
Olof Olofson, Anders Svenson och Anders Anderson i Huken undfår för 1/3 mantal mellersta lotterna uti skogskiftena, tillika med jämkningarna Lit C samt södra lotten i Haget med jämkningen Lit D.
De så kallade Slotevikarne och Kopparskogen öfverenskommo ägarne att tills vidare hafva samfällt äfven som den skogstrakt som äär uttagen till torpet Udden. De ägare som inneha mellersta lotten i Haget, skal kasa en tid på de andres lotte som de begagnat både till säde och kålning.
Gärdsle får hvarje ägare taga närmast intill sina gärdesgårdar för beteshagarne, ehvad deras lotter där intill befinnes eller ej.--- Den skogstragt som för soldatens behov är aftagen och synes därtill otillräcklig, så öfverenskommas att ägarne af den norra lotten för alla tider skall så snart nämnde skogstrakt blir afbrukad, tillsläppa gärdsle och vedbrand, men timmer till husebyggnad tages af hela gården.
Torpet Udden skall hafva gärdsle och vedbrand af både södra och medlersta lotterne.
Härefter fördeltes några beteshagar emellan ägarna, som på inägokartan äro afsatta hvilken delning sålunda utföll, att Anders, Nils Olof och Lars Larsöner bekommer för 1/3 del lotten under Lit C.
Olof Olofsson, Anders Svänson och Anders Andersson lotten under Lit A.
Nils Halfvardsson, Anders Larsson och Lars Pärson 1/3 del lotten under Lit B.
Gärdsle till Slottevikane skall tagas af den skog hvarintill desamma befinnas.
Sålunda vara förrättadt och förent intyga
Utsupra
På Embetets wägnar
Peter Dalin
Laga Skifte 1833
Karta för Laga Skifte
Eftersom storskifte och enskifte kom att genomföras parallellt i landet, blev det svårt att konsekvent genomföra enskiftesreformen. Därför kom en ny skiftesförordning 1827; laga skifte.
Det var ännu en fortsättning på tidigare reformer för färre skiften per gård. Vid laga skifte delades jorden in i små värderingslotter, som sedan gavs ett visst värde i förhållande till jordens bördighet. De jordägare som tilldelades sämre jord kompenserades i stället med större areal.
Laga skifte kom att genomföras i så gott som hela landet.
År 1833 den 28 maj inställde sig undertecknad CommissionsLandtmätare uti Kronoskattehemmanet Högsbyn 1 helt mantal, beläget i Elfsborgs Län, Wedbo Härad och Tisselskogs Socken, för att till följd af nedanstående förordnande werkställa Laga Skifte på alla ägorna till samma hemman hvarvid efter å predikstolen i Sockenkyrkan i laga tid uppläst kungörelse sig inställde av deltagarna,
Före detta nämndemannen Lars Andersson ägare af 107/552 delar
Nils Olsson i Nilsbyn såsom Curator för omyndige gossen, nämndemannen Lars Anderssons son Lars Larsson 75/552 delar
Olof Andersson 1/6 del
Dess styfson Lars Larsson 11/96 delar
Andreas Jansson 1/12 del
Olof Olsson 7/16 delar
Jan Jansson i Liane, Skålleruds Socken, fader och
förmyndare för flickan Maria 1/72 del
Sven Eriksson i Djupslund, Ånimskog Socken, styfader
Och förmyndare för flickan Anna Caisa Larsdotter 1/12 del
Petter Andersson i Helgebohl å sin hustrus wägnar 1/12 del
Såsom Gode Man hade på kallelse tillstädes kommit Nämndemannen Johannes Larsson från Höglund och Jonas Bryntesson från Eke, Steneby Socken.
§1
För förut antecknade parter upplästes efterskrefne för undertecknad Lantmätare meddelade förordnande jämte den därom gjorda ansökning, så lydande.
Till Konungens Höga Befattningshavande i Elfsborgs Län!
Att Herr Commissions Lantmätaren Erland Rosell måtte förordnas förrätta Laga Skifte å inägorna till hela Kronoskatte Hemmanet Högsbyn jämte Torp och intäckter samt skogen emellan så många delägare som ligger i delo. Skulle någodt hinder möta för Laga Skifte, så anhålles aller ödmjukast det förordnandet måtte sträcka sig så långt lagligt vara kan, på det att utbrytning måtte ske mellan alla som ligger i delo.
Med djupaste vördnad framhärda Eders Höga Nådes aller ödmjukaste tjenare; Lars Andersson, Olof Andersson i Högsbyn.
Resolv
Herr Commissions Lantmätaren Erland Rosell förordnas att lagligen verkställa det uti Lars Anderssons och OlofAnderssons i Högsbyn inneliggande ansökan om förmälte skifte å Kronoskattehemmanet Högsbyn; emedlertid förbjuds wederbörande delägare uti samma gård wid Tio Rd wite och skadans ersättande att ej annorledes än till nödigt husbehof men ej till swedjande eller afsalu begagna den å samma Hemman befintliga skog innan den skiftad blifwit och tillträde af lotterna skedt. Skolande detta förbud kungöras från Predikstolen i Socknens Kyrka mot Prästerskapets begäre(?) Wenersborg å Lands Cansliet den 31 Maj 1831.
På Landshöfdinge Embetets wägnar
C: Lud Rinnman AP: Landberg
§2
På skiftesmännens fråga om någodt jäf i enlighet med 10§ af 3 kap. uti Kongl. Skiftesstadgan emot honom eller de Gode männen wore att anmäla: swarades af alla nej, och visste hvarken undertecknad Lantmätare eller någon af Gode Männen med sig att de i jäfsförhållande stodo till någon af närwarande parter.
§3
Uppå af undertecknad Landtmätare jord efterfrågan,huruvida någon Charta öfver ifrågavarande Hemman vore att tillgå, företeddes en af Landtmätaren P. Dalin år 1792 upprättad Charta öfver inägorna, fastställd år 1793 den 15 Mars äfven som en af bemälte Lantmätare år 1805 upprättad Charta öfver utmarke fastställd år 1807.
Att förutnämnda Chartor äfven som efter anställd undersökning på marken inhämtades det alla ägarne hade sine lotter på 3,4,5&7 ställen i inägorna undantagande Petter Andersson från Heljebohl, den där innehar sina ägor i ett skifte utom en liten änghage framme i de så kallade Hagarne, och påstår han sig icke i nytt skifte vilja ingå oaktadt alla de öfriga ägarna förklarade det deras önskan wore att skiftet ginge i wekställighet hvarför följande utlåtande meddelades;
Ehuru Petter Anderssons ägor äro lagda i ett skifte utom den förut nämnda lilla änghagen, har dess lott flera oformliga winklar, samt utsträcker sig med en smal remsa fram emot husen till utbygget Nygård och på intet vis äger sådan figur som 12 Cap 14§ Skiftesstadgan föreskrifver, och dessutom belägen mellan andra ägares lotter. Skulle den komma att hindra somliga skiften för de öfriga delägarna, hvarföre Lantmätaren i förening med Gode männen funno rättwist att äfven dess ägor böra i skiftet ingå.
Med detta utlåtande förklarade sig Petter Andersson nöjd.
Som utmarken förut är Storskiftade och alla ägaarne dermed äro nöjda, lät Lantmätaren med anledning af 12Cap 1§ i förutnämnda Kongl.Skiftesstadga därmed bero, hällst för motligare skifte då det redan skedt och icke utan någons lidande ske kan, dock komma utängarne Slotteviken, Kopparskogen och torpet Udden att i delningen medgå.(?)
Alldenstund ägorna till detta Hemman, sedan det först war på Charta lagt, genom betydliga odlingar undergått åtskillige förändringar, kunde förutnämnde inägo Charta icke med tillförlitlighet läggas till grund för ett Laga Skifte hwarför ny afmätning anses nödig och kommer nu genast att företagas, hwarvid delägarne i proportion efter förmedlade Hemmantal med arbetsmanskap komma att biträda.
§4
Rågångarne mot angränsande öro ostridige och icke på något ställe underkastade, hvarföre all fråga om rågångsuppgående förswinner.
Alt Supra
På Embetets wägnar, Erl. Rosell
§5
Den nu upprättade nya chartan företeddes och erkände delägarna att hvars och ens innehafvande häfde tegar riktigt blifvit upptagne.
§6
Under den tid Landtmätaren warit sysselsatt med mätningen tillkännagafs att Jan Jansson från Liane Skålleruds socken förställt till nämndeman Lars Andersson den 1/32-dels hemmanet Högsbyn han såsom förmyndare för flickan Maria innehade, och att nämndemannen åter samma 1/32del afyttrat till Lars Larsson den äldre mot förställte(?) uti dem emellan upprättad köeafhandling, bestämda villkor; hvilket till rättelse vinnande vid blifvande delning, här icke tycks wara ur wägen att omnämna.
§7
Som ägofiguren af Högsbyn är sådan att några rågångsrätningar eller ägoutbyten med angränsande grannar icke tarfvades eller å någondera sidan blifvit yrkade, förfaller all fråga därom.
§8
Innan något widare kom till öfverläggning anmälte Andreas Jonasson i Högsbyn och Petter Andersson från Heljebohl det den ene Gode mannen Jonas Bryngelsson från Eke bör ansens jäfvig att med förrättningen taga befattning. Anseende till dess släktskap med nämndemannen Lars Andersson och Olof Olofsson. Sålunda att nämnde Jonas Bryngelssons hustru och Jonas Bryngelsson sjelf syskonbarn med Olof Olofssons hustru, hvarför Landtmätaren i förening med Gode männen afsade följande utlåtande:
Emedan det anmälte jäfvet är stridande mot 2Cap. Giftermålsbalken, såsom endast i swågerlag på längre håll där Jonas Bryngelsson icke sjelf utan å sin hustrus sida är slägt med nämnde delägare, anses jäfvet icke medföra den åsyftade werkan, dock skall i händelse jäfanmärkarne sådant påstå, detta protokoll genast öfversändas till ordförande i Ägodelnings Rätten, som så fort ske kan, utsätter ägodelningsrätt för att öfver jäfanmärkningen meddela utslag.
Emellertid fortfar Jonas Bryngelssons befattning som God man med anledning av Kongl. Skiftersstadgan af den 4 maj 182, 3Cap:11§ intill dess ägodelningsrättningens utslag, vid det förhållandet att ofvannämnda jäf ej hinner meddelas.
Med det afgifna utlåtandet förklarade sig Andreas Jonasson och Petter Andersson nöjde, hvarför den påstådda jäfanmärkningen på deras begäran försvinner; dock förbehöll sig Andreas Jonasson att såsom biträde under förrättningen få begagna närvarande nämndemannen Anders Eriksson från Anolfsbyn Skålleruds Socken, hvilket honom icke kunde förnekas.
§9
Då fråga uppstod angående delningsgrunden åsamsades deltagarne att Hemmantalet den samma skall utgöra.
§10
Såsom undantag af oskiftad mark till delägarnes gemensamma begagnande, uttogs utom de wägar och öppna platser som förut finnas, följande;
Från grinnen wid utbygget Gjerdets Ladugård, en gata söderut till Röda ladan: af 20 alnars bredd, därifrån westerut till Quarnbäcken en af 10 alnars bredd och österut till Korsgatan twert öfver Thunet, till 30 alnars bredd.
Från utbygget Nygårds södra ladugård till Thunets början en gata af 10 alnars bredd, därifrån längs efter det samma hörnet till Olof Anderssons ladugård, af 30 alnars bredd och derifrån österut till utmarken 420 alnar framåt till 30 alnars bredd samt sedan af olika bredd efter Chartans visning.
Från grinnen wid utbygget Nygårds tomter nordost ut till hufvudgatan en gata 10 alnars bredd.
En liten plan wid Quarnen jemte uttagen väg dertill.
En alns bred wäg från Lars Anderssons tomter jemte dess deles linie till sjön Råwarp. Af ler hwaraf är tillräcklig tillgång. De samfällda gatorna österut hafva alla ägarna rättighet och tillfälle att sig till egna behof förse. Sand finnes wid sjöstränderna, och få delägarna sig denna nödvändighet taga där hwarest wäg till sjön är uttagen.
De stenstränder som kunna uppkomma vid sjöns fallande och ej på Chartan äro upptagne, äfvensom allt fisket kommer enligt träffad öfverenskommelse att förblifva samfällt.
§ 11
Elfwen i Wästra Ödegården, som utgör dele mot Nilsbyn skall enligt träffad öfverenskommelse af delägarne gemensamt i proportion efter förmedlade Hemmantal i rakare utsräckning uppdikas 4 alnar bred och 1 ½ aln djup, äfvensom framdeles underhållas, hvarigenom de intill elfwen belägna mader icke obetydligt komma att förbättras.
§ 12
All i Skiftet ingående mark kommer enligt jordägarnes medgifvande att som inrösningsjord anses.
§ 13
Ägograderingen företogs härefter på marken i alla delägarnes närvaro, då bästa ägorna åsattes / grad och de sämre i prorportion därefter i enlighet med markens naturliga beskaffenhet, hvilket af Taxeringslängd närmare kan inhämtas. Taxeringen fortsatte oavbrutet till dess slut om aftonen den 4 juli och den 5 juli.
§ 14
Taxerinslängden upplästes och blef till sin riktighet af jordägarne erkänd.
§ 15
Lantmätare och gode männ åtföljda af jordägarne, togo hemmanets byggnader i ögnasikte för att derefter kunna lämpa utflyttnings skyldigheter all den stund till formligare skiften erhållande utflyttning är nödvändig, hvarvid befanns att:
Olof Olofsson hade; Mannbyggning bestående af 2ne stugor och nattstuga under näfvertak 100 Rd
Ladugårdsbyggnad med loge och 2ne lador jämte sjöka och Widbyggd stall under halmtak 50 Rd
Fähus under torftak 50 Rd
Fårhus under halmtak 4 Rd
Bod med 2ne bottnar under torftak 15 Rd
Ett litet brygghus under torftak 8 Rd
Källare murad 12 Rd
Ett gammalt wedskjul och Hemlighus under näfvertak 5 Rd
Ett gammalt redskapshus 3 Rd
Summa 247 Rd
Nämndemannen Lars Andersson hade:
Manbyggnad i mycket godt stånd, rödmålad och under skiffertak, bestående af 3 under
och 3 öfver Rum 200 Rd
Ladugårdsbyggnad med timrad loge och 2ne lador af brädväggar under halmtak 60 Rd
Ett redskapshus och stall tillsammansbyggd nästan nybyggt, brädfodrad under halmtak 45 Rd
Bod nästan nybyggd med 2ne bottnar under skiffertak 45 Rd
Fähus under halmtak 40 Rd
Swinhus med widbygdt hemlighetshus under torftak 6 Rd
Källare murad äfven brädfodrad under torftak med Röst 20 Rd
En ny sköka af bräder 4 Rd
Wedskjul under torftak 5 Rd
Summa 425 Rd
Detta är två exempel på ägofördelning hos några jordägare, varav nämndeman Lars Andersson hade de högst värderade byggnaderna. Det fanns ytterligare elva jordägare/delägare i hemmanet.
Efter återkomsten och wid framställd fråga om utflyttningsskyldigheten kunde delägarne icke bringas till någon åsämjande, hvarför Landtmätaren i förening med Gode männen stannade wid följande beslut neml.;
Att förmyndaren Swen Eriksson i Djupslund, Olof Andersson och Andreas Jonasson, de där enligt föregående husewärderings instrument innehafva de sämsta åbyggnaderna skulle till utflyttning anses ensamt pliktige, hällst icke någon widare utflyttning ansågs nödig.
Sålunda woro öfverenskommet och beslutades, betygar Ut Supra På Embetets wägnar Erland Rosell
Att förestående protokoll är för delägarne uppläst intyga närwarande Gode Männ Jonas Bryngelssonfrån Eke, Johannes Larsson från Höglund.
§ 16
Åhr 1834 den 29 October sammanträdde åter undertecknad Landtmätare samt Gode männen Jonas Bryngelsson från Eke och Johannes Larsson från Höglund anmält förfall att sig på förrättningsstället inställa, Johannes Nilsson från Salebohl, jämte förut antecknade delägare för att sedan ägorna nu hunnit blifva uträknade, öfverlägga om skiftesläggningen äfvensom de därpå följande icke mindre wigtiga ämnen som vid skiftet böra iakttagas.
Olof Olofsson, som har goda åbyggnader blir qvarboende och får Wästra Ödegården med de deruti belägna mader, en park öster om sina hus, samt de gärden som äro belägne wästerut från Tomterna intill gatan då Skillnadslinien kommer at gå för öst och wäst till Elfven. I utängarne erhäller han af Kopparskogen, så långt uträkningen medgifver.
Lars Andersson jemte dess son Lars tillsammans för ¼ del, som har goda åbyggnader, blir qvarboende och får ägorna i framägorna nästintill Olof Olofssons, och kommer delet att gå efter gatorna och sedan för norr och söder till sjön Råvarp. I utängarne erhåller han sin andel i Södre Slotteviken. Petter Andersson från Heljebohl, som har goda åbyggnader blir quarboende och får sina ägor näst Olof Andersson, omkring sina tomter, då delet kommer att gå från Lars Anderssons deleslinie öster ut till sjön.
Lars Andersson den äldre som har goda åbyggnader, blir quarboende och får sina ägor näst Petter Andersson och kommer jemwäl hans dele att börja wid Lars Anderssons deleslinie och sedan gå öster ut till sjön. I utängarne erhåller han sin andel i torpet Udden så långt uträkningen medgifver.
Återstoden delas emellan Andreas Jonasson och förmyndaren Swen Eriksson i Djupslund, som både hafva sämre åbyggnader och komma att från gården utflytta.
Delet dem emellan i framägorna kommer att gå efter gatan som går ut åt utmarken, och som ägorna norr om samma Gata äro för store till en 1/12 del skall sådant också afgå öster om Olof Olofssons hus. Och emedan desse ägare hafva lika lotter och gemensamma hus så kommer lottning dem emellan att werkställas om annorlunda derom ej framdeles kan åsämjas.
I utängarne erhålla de sina lotter; den ene i torpet Udden och den andre i Norra Slotteviken. Och kommer lottkastning att äfven derutinnan äga rum om öfverenskommelse icke kan under tiden träffas.
§ 17
Då utflyttningskostnaden i afseende till obestämdheten af hwilka hus hwar och en ägare enskilt innehade, svårligen kunde bestämmas, yrkade delägarne rådrum att dess utinnan kunna öfverenskomma, hwilken icke kunde förnekas. Den 31 October
§ 18
Innan något kom till öfverläggning anmäldes det Andreas Jonasson försållt till Lars Larsson den sin i Hemmanet Högsbyn ägande 1/12del mot fastställt uti dem emellan upprättad köpeafhandling, bestämda willkor, hvilket här anmärkas bör.
§ 19
Delägarna lemnade Lantmätaren den dem emellan upprättade husedelningen och är följande: nemligen Nämndemannen Lars Andersson och Olof Andersson öfverenskommo: att den förra skall äga alla de hus desse ägare haft gemensamma framme vid Tomterna och den sednare de som warit gemensamma på Nygård med Petter Anderssons i Heljebohl hus! Dock skall Lars Andersson i enlighet med det åsatta wärdet utgifva till Olof Andersson 23 Rd Bl däremot att Lars Andersson för eftergift på den gamla hafver han af Olof Andersson lånt.
Olof Andersson och Petter Andersson öfverenskommo att sedan de blifvit ägare af 1/12del hvardera att de sistnämnda husen på Nygård, Olof Andersson skall erhålla hela Ladugården hvaremot han åt Petter Andersson uppsätter af nytt wirke hälften så stor ladugård som den gamla och tillsläpper 150 kjärf långhalm ej under 1 Lid hwardera, äfvenless skall Olof Andersson erhålla fähuset och däremot till hälften uppsätta ett nytt 9 warf högt 10 alnar i fyrkant inom knuterna och
2 ½ alnars Skårstall hwartill han äfwen tillsläpper nytt timmer innehållande 7 och 8 tum i topp; men innanrede och tak består Petter Andersson sjelf.
Olof får stallet och Petter källaren jemte 8 Rd i mellangift af Olof.
Olof får fårhuset och Petter wedskjulet samt 36 ? som mellangift efter werdet. Petter får Surnhuset och gifwer Olof 21 Rd 12 .
Emot det att Sver Eriksson till Olof Andersson afstår sin ladugård och stall på Nygård aflemnar Olof till Swen sin nordost belägna ladugårdsbyggnad med fähus och stall under ett tak, mend får af Swen 3 tjog husetimmer af fur 13 0ch 14 alnar långt 7 och 8 tum i topp, som likväl i Svens skog hugges och framköres af Olof.
Sven Eriksson och Lars Larsson öfverenskommo att den förre skall erhålla Röda Ladan, 1 bod, 1 stall med reskapsskjul och 1 Brygghus och den sednare får ½ manbyggningen, 1 Ladugård på Nygård, 1 Fähus, 1 Källare, 1 wedskjul, hvilka hus dessa ägare genom Lars Jonsson köpt af Andreas Jonasson fått gemensamme. Lars Larsson skall till förmyndaren Swen Eriksson i mellangift betala 91 Rd 12, dock med willkor att Swens åbo skall äga rättighet bebo manbyggningen på Gerdet till nästa midsommar.
Sedan sålunda blifwit bestämt hwilka hus en hwar äger företogs följande Huseflyttningskostnader:
Härefter följer en uppräkning över de olika ägarnas kostnader för flyttning;
Lars Larsson den äldres hus på Gerdet: manbyggningen nedtogs och flyttades till Nygård där det skulle uppsättas i befintligt skick. Även ett gammalt stall nedtogs och flyttades, samt flyttning av ett nästan förfallet stall. Summa: 45:8 Rd.
Olof Anderssons hus flyttades 250 alnar bort, en bod nedtages, en smedja, röda ladan bestående av timrad loge med tvenne lador av stolpar och brädväggar,
Summa 72Rd.
Swens _Erikssons Pupils hus: Bryggstuga från Nygård, en bod, en sköka, ett swinhus, och för grävning för vatten, spillning av halm. Summa 27:16Rd.
Petter Andersson i Heljhebohl hus; ett gammalt swinhus, en sköka, Summa: 7:24Rd.
Gossen Lars Larssons den yngres hus: en ladugård med t:ne lador, ett skjul, Summa 11Rd
Nämndemannen Lars Anderssons hus: två gamla stugor, uppsättning av murarna som nu äro i dåligt skick, en gammal bod, en gammal ladugård med loge och tvenne lador flyttas omkring 60 alnar, ett stall under torftak, ett fähus, spillning av näfver, Summa 45:8Rd.
Olof Olofssons hus: en gammal smedja Summa 2Rd.Emedan alla ägarna fått redigare skiften och mera utrymme så anser skiftesmännen och Gode männen rättvist att alla bör i ofvanstående kostnad efter hemmantal deltaga hvarförepå enhvar belöper som följer: här följer ännu en uppställning på kostnader, därefter en Liquidation, där framgår hur många dagsverken med man, häst, dräng etc, redovisas.
§20
De som enligt förestående uträkning öro pliktige Huseflyttningsersättning hafwa rätt att densamma utgöra, antingen med dagswerke eller penningar, allt eftersom för godt synat inom ett års tid härefter.
§21
Flyttningen af husen från och till sina bestämda platser,skall enligt öfverenskommelse inom ett år från denna dag wara wekställd.
§22
Till flyttningshjälp för den i Södra Slotteviken befintliga hölada hwaruti Olof Olofsson äger största delen komma alla delägarne enligt nu träffad öfverenskommelse att i proportion efter Hemmantal bidraga om annorlunda framledes åsämjas kan.
Den Nämndemannen Lars Andersson tillhörige men på Förmyndaren Swen Erikssons nu tilldelte ägowälde stående Kölna, kommer äfven enligt öfverenskommelse att stå quar, dels med willkor att Swen Eriksson densamma tilloka Nämndemannen får begagna så länge hon därtill är duglig.
De på torpet Udden befintlige hus: komma enligt öfverenskommelse att ensamt tillhöra Lars Larsson den äldre; dock att Olof Olofsson för sin andel deruti erhåller hela den i Södra Slotteviken stående förr omnämnde Höladan och att han med utflyttningen deraf icke behöfver sig befatta utan skall Lars Larsson densamma ensamt till Kopparskogen bortföra.
§23
Då fråga uppstod angående Gödsel-och Odlingsersättningar, kunde delägarne derutinnan icke bringas till någodt åsämjande hwarföre Lantmätaren och Gode Männen på följande sätt beslöto;
Nämndemannen Lars Andersson, såsom den där fått mera häfdad mark än han förut innehaft bör till Petter Andersson --- -60 Lass
Till Olof Andersson ----- 15 D:o
Lars Larsson den äldre bör till Swen Eriksson såsom Förmyndare för flickan Anna Cajsa Larsdotter----- 50 Lass
Till Olof Andersson 10 D:o
Olof Olofsson böt till Swen Eriksson 10D:o
Och bör nämnde Gödsel inom 3 års tid 1/3 om året, wid den tid då gödseln wanligen utköres på trädena af wederbörande till ofvannämnda ägare wara aflemnad, samt bestå af ren och obemängd spillning efter Hästar och Nötkreatur, 1 ½ tunna efter wanligt tunnemått för spannmål på hwarje lass.
Nämndemannen Lars Andersson skall till Olof Andersson aflemna 2 lass Höe
Olof Olofsason till Petter Andersson 1 lass dito
Lars Larsson den äldre till Förmyndaren Swen Eriksson i Djupslund 5 lass D:o
Och bör hwarje lass Höe utgöra 1 Skull godt och wäl bärgadt.
Angående Odlingsersättningen bestämdes att Lars Larsson den äldre och Nämndemannen Lars Andersson skola till Petter Andersson, Förmyndaren Swen Eriksson och Olof Andersson hwardera utgöra ; 2 Hästdagswerken och 4 Karldagswerken wid på kallande.
§24
Tillträdet af lotterna kommer enligt öfverenskommelse att ske nu genast, då man afser Tradenas skötsel på sitt nya skifte, men i öfrigt nästa wår; dock war och en obetaget att den i år på sitt förra ägan att de wäxande grödor afbruka, äfvensom begagna höstbetet med sådant mera.
§25
I afseende på ståndskogen i utängarne äger hwar och en rätt att den på sitt förra ägoställe befintliga inom ett års tid härefter afbruka.
§26
Handlingarne komma att mot bevis aflemnas till Lars Larsson den äldre, der de öfriga ägarne hafva tillfälle att dem granska öfverse.
§27
Intill dess stängsel, efter lagliga grunder fördelade hinner upprättas, hålla grannarna hvarandra behörig fred ägorna
Den 4 November.
§28
Sedan skiftesplanen nu blifvit uträknad och linierna å Chartan uppdragne, utstakades de samma på marken, hwarefter jordägarne Olof Olofsson och Lars Andersson förklarade sig med skiftet nöjde.
§29
Efter werkställd utstakning och rörläggning fördeltes stängselskyldigheten, enligt handlingarne bilagdt instrument på sätt 7§ uti 14Cap. Af Kungl. Skiftes-stadgan föreskrifwer.
§30
Någodt widare förekom icke utan tillkännagaf Lantmätaren det förrättningen nu wore slutad samt att den missnöjde ägde, på sätt 18Cap. 13§: innehåller, sina beswär hos ordföranden i ÄgodeningsRätten anmäla inom 60 dagar efter handlingarnes undfående, wid förlust af widare talan.
På Embetets wägnar
Erl. Rosell
Att förestående protokoll är för delägarne uppläst intyga undertecknade Gode männ: Jonas Bryngelsson från Eke och Johannes Nilsson från Salebohl.
Genom det werkställda Laga Skiftet hafwa alla delägarne fått sina ägor i 2:ne Skiften.
Ut Supra E. Rosell
fortsättning följer..... |